Du är här: Startsidan >> Bra och veta>> Fågelskådning






Fågelskådning.
 
Uppe med tuppen.
Bild på en tupp     För de flesta av oss innebär en tur ut i fågelmarkerna en stor satsning, och vi vill då självfallet ha ett så rikt utbyte som möjligt. Ett sätt är att vara tidigt på plats. Varje gång vi upplever rushen i fågelvärlden omkring soluppgången känner vi ett styngn i hjärtat vid tanken på hur många liknande tillfällen vi försuttit. Att dröja sig kvar till kvällning och skymning kan i någon mån kompensera; en hel del spännande sker händer då också.
Vädret kan diktera resmålet.
Colorerad bild med oväder av bröderna von Wright     Att tänka strategiskt med det aktuella väderläget med utgångspunkt kan löna sig, särskilt under sträcktider. Vårvärme och höstkyla sätter fart på fåglarna, och helst sträcker de i klart väder med god sikt och vinden i ryggen. Vi skall dock märka, att vi ibland ser mer fåglar i regn och rusk. I väcker väder och medvind går sträcket så högt, att undgår att det undgår våra ögon, (större rovfåglar och formationsflyttare som tranor och gäss utgör undantag), medan busväder, liksom hård motvind framtvingar intressanta sträckstopp med åtföljande ansamling av rastare. Vi skall också minnas att det är vädersituationen i uppbrottsområdet som är avgörande, och att detta ofta ligger långt bort.
    För havsfåglar gäller naturligtvis att de pressas in mot land av hårda pålandsvindar.
    För ugglor gäller att de ropar bäst under stilla, ljumma nätter, efter kyla och rusk.
    Olika väder ger alltså varierande utbyte beroende på lokal och säsong.
Drag nytta av fåglarnas skarpsyn.

Bild på en Ormvråk     Fåglar är svåra att upptäcka. Inte minst gäller det rovfåglar som snabbt sveper fram genom terrängen eller som kommer överseglande på hög höjd. Välbehövlig hjälp kan vi få från andra fåglar. De är suveränt mycket mer observanta än vi. Mindre rovfåglar annonseras av mesarnas utdragna sisningar, sädesärlornas upprörda kvitter, ladusvalornas "glitt", "glitt" eller stararnas "kjätt", större rovfåglar av kråkors skorranden eller högljudda skrän (uttrycker överlägset ogillande respektive förfärad vrede), korpars "rackrackrack", gråtrutars djupa"gla'å" eller - kanske bäst - fiskmåsars gälla, envetna "kli'u kli'u kli'u......".
    En kör av varningsläten är också det som oftast avslöjar en uggla på dagkvist. Högljuddast brukar trastarna vara.
    Att häftiga uppflog av fågelflockar ute på åkrarna eller längs stränderna brukar betyda rovfågel på ingående är givet. Ett subtilare tecken, men väl så pålitligt, är rastande fåglars blickar mot skyn, huvudet på sned. Ofelbart finns det då en rovfågel att leta högt där uppe (eller åtminståne en trut eller korp).
Optiska hjälpmedel.
Bild på en tubkikare     Den som är fågelintresserad på allvar skaffar sig naturligtvis en rejäl handkikare så snart som möjligt. Den som känner att intresset kommer att bli en hörnpelare i tillvaron bör utöka arsenalen med en tubkikare på stadigt stativ med mjukt löpande panoreringsled. Tubkikarens lov kan inte sjungas högt nog; varenda medsläpat kilo betalar sig. Man inte bara ökar sin artbestämningsradie flerfaldigt, man får också en helt annan inblick i fåglarnas beteenden, inklusive alla vinkar om vad som är på gång i deras värld, (till exempel ovannämnda blickar mot skyn). Dessutom bestås man de mest utsökta små tavlor (några svalor på en torrgren, en andkull på en strandbank, en ormvråk borta i skogsbrynet, belyst av morgonsolen och så vidare), tavlor som annars skulle gå en förbi. Och så kan man titta på fåglarna utan att störa dem.
Undvik att störa.
Bild på ett Björktrstbo med ungar     Att så litet som möjligt störa fåglarna är naturligtvis en hederssak för varje ornitolog. Ibland hör man påståendet, att fågelälskarna är fåglarnas värsta fiender. Detta är lyckligtvis inte sant. Ornitologen, som rätt kan tolka fåglarnas läten och beteenden och dessutom har ögonen med sig, märker när det bränns och undviker de farliga övertrampen. Anigslösa solbadare, fritidsfiskare etc. utgör med säkerhet ett mycket större hot.
    Känsligast för störningar är fåglarna givetvis under häcktiden, särskilt i dess början. Vissa arter överger boet för gott om de skräms. Upptrampade spår i vegetationen kan leda bevingade och fyrfota plundrare till boet. Äggen kallnar och blir livlösa om föräldrarna hålls borta från boet längre stunder i kyligt väder. Solgass kan döda späda ungar. Dunungar av bland annat vadare och hönsfåglar lämnar boet så gott som omgående och trycker sedan i gräset, när människan kommer, förlitande sigpå sin kamouflageteckning. Dessa löper då stor risk att bli ihjältrampade.
    Men även under häcktiden kan fåglarna lida skada av störningar. Gässen behöver t.ex. beta större delen av den korta vinterdagen för att föda sig och - inte minst - bygga upp reserver för framtida äggbildning. Vissa rovfåglar besöker boet året om, och kan om de störs, välja mindre lämpliga alternativbon när våren kommer.
Skydda de sällsynta.
Colorerad bild på fågelägg av bröderna von Wright     Ett sorgligt och upprörande kapitel är stölderna av rovfågelunger för försäljning till falkenerare, det perversa samlandet av sällsynta fåglars ägg samt skyttet av ugglor och rovfåglar för uppstoppning. Det är givet att vi kontaktar polis om vi misstänker att marodörerna är på väg att slå till, men vi kan också skydda de attraktiva arterna genom att hemlighålla deras bon och tillhåll. Vi bör därvid minnas, att attraktiva fåglar ingalunda är immuna, bara för att de häckar i fjärran länder, utom räckhåll för oss själva. Om vi sprider kännedom om en jaktfalksklippa på Island kommer denna att få många besök, år efter år. Att Island ligger långt borta är inget hinder.
Bild på Fågelskådare